Gammal hemsida

MATS TORMOD
 Född i Luleå 1946. Boende Stockholm. 
Det finns en god portion författarpsykologi och författarkunskap i André Gides påstående, att det ofta är med de goda, de alltför goda känslorna som man gör de sämsta böckerna. Eyvind Johnson

Eyvind Johnson åter – Nedslag i ett studerat författarskap
Parallellt med läsandet och arbetet med min avhandling om Eyvind Johnson – Till en berättelse om tröst – prövade jag mig fram med texter i tidningar och tidskrifter. På så sätt kunde jag under hand redovisa synpunkter, vunna insikter och nya vinklar på Johnsons författarskap. I ett försökt att nå lite längre ut med resultaten av mina studier har jag, för den som inte ids läsa hela avhandlingen, sammanställt flera av dessa iakttagelser. Det hela var och är ett försök att formulera  – till dels omformulera bilden av Johnsons författarskap.

Eyvind Johnson är viktig. Honom måste vi också hinna med! Det var kring julen 1964 och Gustaf Gustafsson, uppskattad lektor i svenska och litteraturhistoria vid Luleå Högre Allmänna Läroverk, ville göra oss tredjeringare delaktiga i planeringen av kursinnehållet inför den sista terminen.Som vanligt låg Dubbel-Gustaf aningen efter. Alltför länge hade vi blivit kvar hos Strindberg. Och sedan vid Söderberg förstås. Nu måste vi skynda vidare och kanske till och med gena. Det blev nödvändigt att prioritera och Ivar Lo skulle vi nog inte hinna med. Det blev Nu var det 1914. Och när lektor Gustafsson också lade till någon novell ur Än en gång kapten, fastnade vi åter. Det var det första mötet med Johnson och då handlade det om Norrbotten förstås. Då, i mitten av 60–talet kunde det förekomma att kringresande agenter erbjöd Bonniers Allmänna Litteraturhistoria i fem band på avbetalning. Jag trodde jag skulle läsa litteraturhistoria efter studenten och övertalade farsan att skriva på. Det blev emellertid inte litteraturstudier i Uppsala utan teknik och design och en arkitektexamen i Lund. Jag var verksam som arkitekt från 1970 fram till 2000. Det var sällan riktigt tillfredsställande och till slut lade jag av med ritandet och fjäskandet, som jag aldrig trivdes med. Jag börja läsa filosofi och litteraturvetenskap i stället och i december 2012 lägger jag fram en avhandling om Eyvind Johnsons författarskap vid Umeå Universitet.
Johnson är mångfaldigt avhandlad, dessutom med mycken vördnad. Bilden av honom och hans författarskap formulerades till stora delar åren strax efter hans död. De första levnadstecknarna – litteraturforskare i Stockholm och Uppsala – var generationskamrater och middagsgäster vid hans bord. De formulerade en polerad bild som det är dags att utveckla, kanske förändra.Jag gör en omläsning av författarskapet med utgångspunkt från Johnsons yttrande i ett gräl med den kollektivistiska falangen av ungsocialisterna i Stockholm på 20-talet; ”Endera hamnar jag i Akademin eller på Långholmen”.

Akademins Johnson är grundligt studerad och välbekant, men jag är inte säker på att det är denne ”fjäre” Johnson man fortfarande läser. Därför har jag hellre intresserat mig för den som kunde vara Långholmens Eyvind Johnson.Jag letar andra ingångar till författarskapet, rotar i komposten av överblivet, lämnat och bortglömt material och använder genus, men också begrepp som svek och övergivenhet som bräckjärn för att komma åt den manliga pessimism, som jag menar är en kärna i författarskapet.

Andra böcker
Samtidigt som jag ritade försökte jag också skriva. Min första bok skrev jag som ung arkitekt. Jag fascinerades av de stora katedralerna i och kring Paris. Det blev essäboken GOTIKEN och det förlorade paradiset, som utkom på Arkitektur Förlag 1982.Några år senare, 1985, debuterade jag på Författarförlaget med romanen MOVIE. Något till min förvåning fick den Svenska Deckarakademins debutpris. Förvåning därför att jag inte visste att det var en deckare.  MOVIE följdes av EN ANNAN HISTORIA, en kärleksroman, 1988 och SKRIVARENS INTRIG, en metathriller, 1999.     Därefter blev formaten allt mindre. Vinster i tre manustävlingar ledde till tre barnböcker:LEOPARDENS STEN (Natur & Kultur), 1999TIGERSKROT, (Tiden), 1990FILMSTJÄRNAN, (Opal) 1988.

Och så småningom ännu mindre, när jag samlade skriverier från lokaltidningen och andra småtexter. TANGO – anteckningar från Patagonien, 2007.MONSIEUR CHANSON, 2004. (som handlade om Paris, men nog också om Eyvind Johnson) Här började mitt Johnsonläsande. Enstaka ex av Monsieur Chanson liksom av TANGO finns kvar och kan beställas här. Pris 100:- inkl. frakt LOGGBOK, Podium 2002. KAFFE, Podium 2000 CITRON, Dagstidningskåserier 1998.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *